Stenkulla bro
Hittills har det främst varit tal om stenålder i den här bloggen. Men faktum är att det vid Stenkullaberget hänt mycket också efter att havet dragit sig bort därifrån och stenåldern slutat. Precis vid Stenkullaberget finns det en gammal stenbro, som går över den intilliggande ån. Stenbron är byggd i slutet av 1800-talet, men är ingalunda den första bron över ån.
Bron är en del av Stora Strandvägen, eller Kungsvägen, som gick mellan slotten i Åbo och Viborg. Den första bron över ån byggdes senast i samband med att man grundade den Stora Strandvägen i slutet av 1300-talet. Men då var det inte frågan om någon stenbro, utan en bro av trä.
Eftersom broarna först var av trä, krävde de regelbunden underhållning och utbyte av trämaterial för att träet inte skulle ruttna och göra bron livsfarlig. Det var de närboende böndernas ansvar att hålla bron i skick. Det var emellertid en syssla som inte stod högst upp på deras lista över saker som måste göras.
Ett fall av misskötsel av bron finns dokumenterat från höstvintern år 1630. Då var kyrkoherden herr Sigfred på väg till Sibbo prästgård för att möta biskopen. På grund av brons dåliga skick störtade han med häst och släde ner i ån. Hästen drunknade och kyrkoherden kunde nätt och jämnt rädda sig själv. Bönderna från de omkringliggande byarna fick betala skadestånd åt kyrkoherden för hans döda häst. Dessutom fick de böter för att de misskött underhållet av bron.
Lite över hundra år efter olyckan med kyrkoherden blev träbron avsiktligt förstörd år 1742. Då rådde det krigstillstånd i det svenska riket och ryska trupper tågade mot Helsinge kyrkoby. Enligt en dansk soldat i den ryska armén som också förde dagbok, Diedrich Anthon von Diethardt, hade bron blivit förstörd av svenska trupper som ville hindra ryssarnas framfart. Ån var ändå så liten och smal att de ryska pionjärsoldaterna inte hade några som helst svårigheter att bygga en ny bro för de ryska trupperna.
Efter träbroarna byggdes sedan stenbron som en mer permanent och hållbar lösning. Men även stenbron blev gammalmodig i ett samhälle som förändrades i allt snabbare takt. Stenbron byggdes för häst- och gångtrafik. Men redan runt tio år efter byggandet körde den första bilen över bron. Bilarnas antal ökade i rasande takt och det skedde igen olyckor på bron. I början av 1980-talet byggdes därför en ny större bro för bilar intill den föråldrade stenbron, som fick bli kvar för gångtrafik och cyklar. Stenkullabron är ännu på sin plats och förtjusar människor som tar sig över den.
Andreas Koivisto
STENKULLAN SILTA
Tähän mennessä blogissa on lähinnä puhuttu kivikaudesta. Mutta tosiasia on, että Stenkullan kallion juurella on tapahtunut paljon myös meren vetäydyttyä alueelta ja kivikauden loputtua. Aivan kallion juurella on vanha kivisilta, joka ylittää viereisen joen. Kivisilta on rakennettu 1800-luvun lopulla, mutta ei ole suinkaan ensimmäinen joen ylittävä silta.
Silta on osa Suurta Rantatietä tai Kuninkaantietä, joka kulki Turun ja Viipurin linnojen välillä. Ensimmäinen silta rakennettiin viimeistään Suuren Rantatien perustamisen yhteydessä 1300-luvun lopulla. Silloin silta ei kuitenkaan ollut kivestä vaan puusta.
Koska ensimmäiset sillat olivat puusta, tarvitsivat ne jatkuvaa huolenpitoa ja osien vaihtoa, jotta puu ei lahoaisi ja tekisi sillasta hengenvaarallisen. Oli lähiseudun talonpoikien vastuulla pitää silta kunnossa. Se ei kuitenkaan ollut heidän huolehtimislistoillaan päällimmäisenä oleva asia.
Yksi sillan hoidon laiminlyömiseen liittyvä tapaus on syystalvelta 1630. Tällöin kirkkoherra Sigfred oli matkalla Sipoon pappilaan piispaa vastaan. Sillan huonosta kunnosta johtuen kirkkoherra syöksyi kuitenkin rekineen ja hevosineen jokeen. Hevonen hukkui ja kirkkoherra sai hädin tuskin pelastettua itsensä. Lähikylien talonpojat saivat maksaa kirkkoherralle vahingonkorvausta hänen kuolleesta hevosestaan. Lisäksi he saivat sakkoja sillan kunnon laiminlyömisestä.
Reilu sata vuotta kirkkoherran onnettomuuden jälkeen silta tuhottiin tahallaan vuonna 1742. Silloin Ruotsin valtakunnassa oli sotatila ja venäläisjoukot olivat marssimassa Helsingin pitäjän kirkonkylään. Venäläisarmeijassa toimineen ja päiväkirjaa pitäneen tanskalaissotilaan Diedrich Anthon von Diethardtin mukaan ruotsalaissotilaat olivat tuhonneet sillan hidastaakseen venäläisjoukkoja. Joki oli kuitenkin niin pieni ja kapea, että venäläisillä pioneerisotilailla ei ollut vaikeuksia rakentaa uutta siltaa joukkojaan varten.
Puusiltojen jälkeen paikalle rakennettu kivisilta nähtiin kestävämpänä ja pysyvämpänä ratkaisuna. Mutta myös kivisilta muuttui vanhanaikaiseksi nopeasti kehittyvässä yhteiskunnassa. Kivisilta mitoitettiin hevosella ja jalan tapahtuvaa liikennöintiä varten. Jo kymmenisen vuotta rakentamisen jälkeen sillan ylitti jo ensimmäinen auto. Autojen määrä lisääntyi jatkuvalla syötöllä ja sillalla tapahtui taas onnettomuuksia. 1980-luvun alussa rakennettiinkin tämän takia uusi autoille tarkoitettu suurempi silta vanhentuneen kivisillan viereen. Kivisilta sai jäädä palvelemaan kävelijöitä ja pyöräilijöitä. Stenkullan silta on edelleen paikallaan ihastuttamassa sen yli kulkevia henkilöitä.
Andreas Koivisto
Bron är en del av Stora Strandvägen, eller Kungsvägen, som gick mellan slotten i Åbo och Viborg. Den första bron över ån byggdes senast i samband med att man grundade den Stora Strandvägen i slutet av 1300-talet. Men då var det inte frågan om någon stenbro, utan en bro av trä.
Eftersom broarna först var av trä, krävde de regelbunden underhållning och utbyte av trämaterial för att träet inte skulle ruttna och göra bron livsfarlig. Det var de närboende böndernas ansvar att hålla bron i skick. Det var emellertid en syssla som inte stod högst upp på deras lista över saker som måste göras.
Ett fall av misskötsel av bron finns dokumenterat från höstvintern år 1630. Då var kyrkoherden herr Sigfred på väg till Sibbo prästgård för att möta biskopen. På grund av brons dåliga skick störtade han med häst och släde ner i ån. Hästen drunknade och kyrkoherden kunde nätt och jämnt rädda sig själv. Bönderna från de omkringliggande byarna fick betala skadestånd åt kyrkoherden för hans döda häst. Dessutom fick de böter för att de misskött underhållet av bron.
Lite över hundra år efter olyckan med kyrkoherden blev träbron avsiktligt förstörd år 1742. Då rådde det krigstillstånd i det svenska riket och ryska trupper tågade mot Helsinge kyrkoby. Enligt en dansk soldat i den ryska armén som också förde dagbok, Diedrich Anthon von Diethardt, hade bron blivit förstörd av svenska trupper som ville hindra ryssarnas framfart. Ån var ändå så liten och smal att de ryska pionjärsoldaterna inte hade några som helst svårigheter att bygga en ny bro för de ryska trupperna.
Efter träbroarna byggdes sedan stenbron som en mer permanent och hållbar lösning. Men även stenbron blev gammalmodig i ett samhälle som förändrades i allt snabbare takt. Stenbron byggdes för häst- och gångtrafik. Men redan runt tio år efter byggandet körde den första bilen över bron. Bilarnas antal ökade i rasande takt och det skedde igen olyckor på bron. I början av 1980-talet byggdes därför en ny större bro för bilar intill den föråldrade stenbron, som fick bli kvar för gångtrafik och cyklar. Stenkullabron är ännu på sin plats och förtjusar människor som tar sig över den.
Andreas Koivisto
 |
| Stenbron och bron av trä sida vid sida precis före stenbron blivit färdig i slutet av 1890-talet. Foto: Vanda stadsmuseum Kivisilta ja puusilta vieri vieressä juuri ennen kivisillan valmistumista 1890-luvun lopussa. Kuva: Vantaan kaupunginmuseo. |
 |
| Stenbron var inte tänkt för biltrafik och där skedde ibland olyckor. Bilden är från 1960-talet. Foto: Ulla-Stina Westmans privatarkiv. Kivisiltaa ei suunniteltu autoliikenteelle ja siellä tapahtui välillä onnettomuuksia. Kuva on 1960-luvlta. Kuva: Ulla-Stina Westmanin yksityisarkisto. |
STENKULLAN SILTA
Tähän mennessä blogissa on lähinnä puhuttu kivikaudesta. Mutta tosiasia on, että Stenkullan kallion juurella on tapahtunut paljon myös meren vetäydyttyä alueelta ja kivikauden loputtua. Aivan kallion juurella on vanha kivisilta, joka ylittää viereisen joen. Kivisilta on rakennettu 1800-luvun lopulla, mutta ei ole suinkaan ensimmäinen joen ylittävä silta.
Silta on osa Suurta Rantatietä tai Kuninkaantietä, joka kulki Turun ja Viipurin linnojen välillä. Ensimmäinen silta rakennettiin viimeistään Suuren Rantatien perustamisen yhteydessä 1300-luvun lopulla. Silloin silta ei kuitenkaan ollut kivestä vaan puusta.
Koska ensimmäiset sillat olivat puusta, tarvitsivat ne jatkuvaa huolenpitoa ja osien vaihtoa, jotta puu ei lahoaisi ja tekisi sillasta hengenvaarallisen. Oli lähiseudun talonpoikien vastuulla pitää silta kunnossa. Se ei kuitenkaan ollut heidän huolehtimislistoillaan päällimmäisenä oleva asia.
Yksi sillan hoidon laiminlyömiseen liittyvä tapaus on syystalvelta 1630. Tällöin kirkkoherra Sigfred oli matkalla Sipoon pappilaan piispaa vastaan. Sillan huonosta kunnosta johtuen kirkkoherra syöksyi kuitenkin rekineen ja hevosineen jokeen. Hevonen hukkui ja kirkkoherra sai hädin tuskin pelastettua itsensä. Lähikylien talonpojat saivat maksaa kirkkoherralle vahingonkorvausta hänen kuolleesta hevosestaan. Lisäksi he saivat sakkoja sillan kunnon laiminlyömisestä.
Reilu sata vuotta kirkkoherran onnettomuuden jälkeen silta tuhottiin tahallaan vuonna 1742. Silloin Ruotsin valtakunnassa oli sotatila ja venäläisjoukot olivat marssimassa Helsingin pitäjän kirkonkylään. Venäläisarmeijassa toimineen ja päiväkirjaa pitäneen tanskalaissotilaan Diedrich Anthon von Diethardtin mukaan ruotsalaissotilaat olivat tuhonneet sillan hidastaakseen venäläisjoukkoja. Joki oli kuitenkin niin pieni ja kapea, että venäläisillä pioneerisotilailla ei ollut vaikeuksia rakentaa uutta siltaa joukkojaan varten.
Puusiltojen jälkeen paikalle rakennettu kivisilta nähtiin kestävämpänä ja pysyvämpänä ratkaisuna. Mutta myös kivisilta muuttui vanhanaikaiseksi nopeasti kehittyvässä yhteiskunnassa. Kivisilta mitoitettiin hevosella ja jalan tapahtuvaa liikennöintiä varten. Jo kymmenisen vuotta rakentamisen jälkeen sillan ylitti jo ensimmäinen auto. Autojen määrä lisääntyi jatkuvalla syötöllä ja sillalla tapahtui taas onnettomuuksia. 1980-luvun alussa rakennettiinkin tämän takia uusi autoille tarkoitettu suurempi silta vanhentuneen kivisillan viereen. Kivisilta sai jäädä palvelemaan kävelijöitä ja pyöräilijöitä. Stenkullan silta on edelleen paikallaan ihastuttamassa sen yli kulkevia henkilöitä.
Andreas Koivisto
Kommentit
Lähetä kommentti