Stenkullaberget och Europaåret för kulturarv
Jag har alltid älskat att fundera och fantisera över hur saker och ting sett ut tidigare, då någon gång för länge sedan. Därför har jag till exempel varit hemskt fascinerad av olika slags ruiner. När jag började studera arkeologi öppnades en helt ny värld för mig. Jag lärde mig läsa omgivningen bättre och märkte snart att det fanns spår av mänsklig aktivitet så gott som överallt i min omgivning! Dessa spår kallas med ett finare ord för kulturmiljö.
I år firar man i hela Europa ett gemensamt temaår för kulturmiljön, Europaåret för kulturarv. Jag ser det som en väldigt fin sak! Min livskvalité höjdes redan som barn då jag fick veta att jag bodde på en stenålders boplats. Det gjorde mig oerhört stolt och jag kom alltid ihåg att berätta hur fin plats mitt hem låg på. Också då vi bodde några år i Sverige och speciellt då jag gick i skola i Helsingfors och ville understryka hur gammalt och fint Vanda egentligen var.
Förra året, hösten 2017, öppnades så fornparken i Ånäs. Fornparken har anlagts på ett område där det bott människor i flera tusentals år, ända från stenåldern till nutid. Vid parken kan man se den stenlagda terrassen till ett hus från början av 1900-talet, men stenåldern ligger gömd under marken. Stenåldern får man ta del av med hjälp av en infotavla och några stenstolpar som visar var havsstranden legat under stenåldern. Här finns alltså mycket att fantisera. Och platsen ligger precis intill mitt hem!
Jag bor alltså ännu också bredvid stenåldersboplatsen, precis som jag gjorde när jag var barn. Därför promenerar jag ofta förbi parken och ser människor stå och läsa texten på fornparkens infotavla. Jag minns parkens invigning som lockade dit långt över 100 invånare från närbelägna hus. Jag vill alltså tro att det faktiskt är många som är intresserade av kulturmiljön. Jag vill också tro att det höjer också andras livskvalité att känna sin hembygds bakgrund och förflutna.
Min och Toms kommande barnbok om Stenkullaberget hjälper förhoppningsvis läsaren att uppmärksamma kulturmiljön och se sin hembygd med nya ögon. Bokens avsikt är att visa hur omgivningen ändrats under flera årtusenden, väcka gångna tider till liv igen och visa hur det en gång varit. Fast berget själv är bestående, är allting runt om det föränderligt.
Vi strävar efter att få boken färdig kulturarvsåret till ära. Hoppeligen blir det ett framgångsrikt år för både boken och Europaåret för kulturarv!
Andreas Koivisto
I år firar man i hela Europa ett gemensamt temaår för kulturmiljön, Europaåret för kulturarv. Jag ser det som en väldigt fin sak! Min livskvalité höjdes redan som barn då jag fick veta att jag bodde på en stenålders boplats. Det gjorde mig oerhört stolt och jag kom alltid ihåg att berätta hur fin plats mitt hem låg på. Också då vi bodde några år i Sverige och speciellt då jag gick i skola i Helsingfors och ville understryka hur gammalt och fint Vanda egentligen var.
Förra året, hösten 2017, öppnades så fornparken i Ånäs. Fornparken har anlagts på ett område där det bott människor i flera tusentals år, ända från stenåldern till nutid. Vid parken kan man se den stenlagda terrassen till ett hus från början av 1900-talet, men stenåldern ligger gömd under marken. Stenåldern får man ta del av med hjälp av en infotavla och några stenstolpar som visar var havsstranden legat under stenåldern. Här finns alltså mycket att fantisera. Och platsen ligger precis intill mitt hem!
Jag bor alltså ännu också bredvid stenåldersboplatsen, precis som jag gjorde när jag var barn. Därför promenerar jag ofta förbi parken och ser människor stå och läsa texten på fornparkens infotavla. Jag minns parkens invigning som lockade dit långt över 100 invånare från närbelägna hus. Jag vill alltså tro att det faktiskt är många som är intresserade av kulturmiljön. Jag vill också tro att det höjer också andras livskvalité att känna sin hembygds bakgrund och förflutna.
Min och Toms kommande barnbok om Stenkullaberget hjälper förhoppningsvis läsaren att uppmärksamma kulturmiljön och se sin hembygd med nya ögon. Bokens avsikt är att visa hur omgivningen ändrats under flera årtusenden, väcka gångna tider till liv igen och visa hur det en gång varit. Fast berget själv är bestående, är allting runt om det föränderligt.
Vi strävar efter att få boken färdig kulturarvsåret till ära. Hoppeligen blir det ett framgångsrikt år för både boken och Europaåret för kulturarv!
Andreas Koivisto
 |
| Stenkullabergets stenålders invånare. Målning: Tom Björklund. Ikikallion kivikautisia asukkaita. Maalaus: Tom Björklund. |
IKIKALLIO JA KULTTUURIPERINNÖN EUROOPPALAINEN TEEMAVUOSI
--
Olen aina rakastanut miettiä ja kuvitella miltä asiat ovat ennen näyttäneet, silloin kauan aikaa sitten. Siksi erilaiset rauniot ovat esimerkiksi aina kiehtoneet minua. Arkeologian opintojen myötä minulle avautui täysin uusi maailma. Opin lukemaan ympäristöä paremmin ja huomasin yhtäkkiä, että miltei joka puolella ympärilläni oli merkkejä ihmistoiminnasta! Näitä merkkejä kutsutaan hienompaa sanaa käyttäen kulttuuriympäristöksi.
Tänä vuonna koko Eurooppa viettää yhteistä Kulttuuriperinnön eurooppalaista teemavuotta. Minä näen tämän todella hienona asiana. Oma elämänlaatuni parani jo lapsena huomattavasti, kun sain tietää asuvani kivikautisella asuinpaikalla. Se teki minut hyvin ylpeäksi ja muistin aina kertoa miten hienolla paikalla kotini oikein sijaitsi. Myös asuessamme muutaman vuoden Ruotsissa ja etenkin käydessäni koulua Helsingissä ja halutessani korostaa miten vanha ja hieno paikka Vantaa oikein oli.
Viime vuonna, syksyllä 2017, avattiin Jokiniemen muinaispuisto. Muinaispuisto on rakennettu alueelle, jossa on asunut ihmisiä tuhansien vuosien ajan, aina kivikaudelta nykypäivään. Puistossa erottuu 1900-luvun alun talon kivetty terassi, mutta kivikausi on piilossa maan alla. Kivikauteen pääsee kuitenkin tutustumaan opastaulun ja muutaman kivipaaden kautta, jotka näyttävät missä merenranta on ollut kivikaudella. Täällä on siis paljon kuviteltavaa. Ja paikka sijaitsee aivan kotini vieressä!
Asun siis vieläkin saman kivikautisen asuinpaikan vieressä kuin lapsenakin. Siksi kävelen usein puiston ohi ja monesti näen ihmisiä seisovan opastaulua lukemassa. Muistan puiston avajaiset, jotka houkuttelivat paikalle pitkälle yli sata lähialueen asukasta. Haluan siis uskoa, että monia oikeasti kiinnostaa kulttuuriympäristö. Haluan myös uskoa, että muidenkin elämänlaatu paranee tuntemalla oman kotiseutunsa taustaa ja menneisyyttä.
Minun ja Tomin tuleva lastenkirja Ikikalliosta auttaa toivottavasti lukijaa huomiomaan kulttuuriympäristöä ja näkemään kotiseutunsa uusin silmin. Kirjan tarkoituksena on näyttää, kuinka ympäristö on muuttunut usean tuhannen vuoden aikana, herättää menneet ajat uudelleen eloon ja näyttää minkälaista joskus on ollut. Vaikka kallio itse on pysynyt paikallaan, on kaikki sen ympärillä muuttuvaista.
Pyrimme saamaan kirjan valmiiksi kulttuuriperintövuoden kunniaksi. Toivottavasti vuodesta tulee menestys sekä kirjalle että Euroopan kulttuuriperinnölle!
Andreas Koivisto
Kommentit
Lähetä kommentti